Bit's and pieces of me put into words.

En låt som betyder mycket. Just like old times. ♥

Life is a journey
It can take you anywhere you choose to go
As long as you're learning
You'll find all you'll ever need to know

Alldeles för ofta händer det att man ser hinder istället för möjligheter. Man ser det negativa som saker och ting kan föra med sig istället för det positiva. Jag gjorde det förut och vill bara berätta att faktiskt så går det att vända på det. Man öppnar många dörrar man inte trodde fanns bara genom att ändra tankesätt. Man öppnar möjligheter att göra mer än vad man någonsin har kunnat drömma om. Man ger sig själv en chans att utnyttja livets alla möjligheter på ett helt annat sätt.

Som idag. Jag trodde aldrig jag skulle säga det. (Jag har fortfarande inte berättat för Stina & Bella som jag ska göra det med..) Men jag ska träna vattengympa! Och även om det inte är roligt så har jag i alla fall gett det en chans. Och jag själv har fått en chans att umgås med mina fina vänner! ♥

Tänker. Skriver några rader. Raderar. Skriver om. Raderar igen. Inser ganska snabbt att ja, i'm lost. Och nej. Jag tänker inte tillåta mig själv att falla tillbaka på något sätt. Den här gången ska jag inte lyssna på hjärnan. Den har en förmåga att röra ihop allt. Jag är alldeles för duktig på att analysera och väga för och nackdelar med allt. För en gångs skull kanske det är dags våga gå en väg som förut har varit otänkbar.

För första gången på länge känner jag att livet börjar ordna till sig på riktigt. Jag har börjat umgås med vänner igen som försvann för en stund. Jag har börjat på en kurs som gör att jag får gnugga geniknölarna lite. (sen att jag egentligen inte är det minsta intresserad av båtar är en annan femma, men det kan vara värt det..) Livet utvecklar sig helt enkelt i rätt riktning och går framåt per automatik. Jag är skrämmande glad hela tiden och ja, jag är nog så mycket Emmy man kan bli. Den personen jag för en tid saknade.

Jag tänker leva för stunden. Jag tänker tvinga mig själv att ta alla chanser jag får. Leva för livet. Leva för det som är värt att leva. Jag vet att jag inte är ensam på något sätt. Hur livet artar sig lägger jag i ödets händer. Life is about taking chances. Och det är precis vad jag tänker göra. Ingenting kan stoppa mig nu. I'm gonna become the person I always wanted to be!

Okej. Jag lovade mig själv att inte skriva något om röstningen eller valet i min blogg då jag anser att alla har rätt att rösta på precis vad de vill, sålänge man röstar.

Men... Man kan hårddra det och säga som så att det rödgröna blocket jobbar för olika människor och inte vill särbehandla någon och Alliansen jobbar för de rika i sammhället. Detta är hur de flesta ser på saken. Själv tänker jag inte yttra mig i frågan utan jag förstår de som är moderater och jag förstår de som är socialdemokrater. Självklart röstar man på det som är bäst för en själv och personer i sin omgivning. Och det finns mycket positivt med båda sidorna så jag skulle föredra att alla försöker sammarbeta istället och hitta lösningar på det sättet, men det kommer ju aldrig hända.

Det finns bara en sak jag inte kan förstå: Hur i hela fridens namn kunde SD komma in i riksdagen? Hur ska detta hålla i längden? Och snälla Reinfeldt, gå aldrig in i ett sammarbete med SD!

Det är ganska spännande att ha fönsterplats ut mot Ölandsbron och Kalmarsund. Solen sken förut. Inte mycket, men i alla fall lite. Jag såg hoppet för en bra dag i ögonvrån. Hoppet om en ljus dag. Men sedan kom mörkret. Det blåste upp rejält samtidigt som regnet slog mot vattenytan. Det jag blev mest fascinerad av är att det bara pågick i ca. 5 minuter. Nu är det ljust igen och solen ser ut att titta fram vilken sekund som helst. Jag ser åter igen hoppet för en ljus dag. En ljus framtid. Ett ljust och underbart liv.

Och på tal om vatten. Den här kursen jag går, skepparexamen, sätter sina spår. Ofta när jag tittar ut så letar jag efter diverse märken så som vädersträcksmärken och allt annat konstigt. Jag ser de gröna & röda märkena och vet att rött ska hela tiden vara på babord sida, om man håller sig i farledens riktning vilket på denna sidan landet är norrut. I tankarna cirkulerar också att när jag kör ut från hamn mot en ny destination så ska jag ha de gröna märkena på babord sida istället.

Nu fick ni massa ointressant fakta på köpet också. Men det är sådant jag lär mig på kursen. Mycket att hålla reda på, men det är aldrig fel att gymnastisera lite med hjärnkontoret. Man mår bra av det.

"Life isn't about finding yourself, it's about creating yourself."

Allt man gör, allt man är med om, skapar den personen man är idag. Summan av alla dina handligar, händelser osv. blir du. En unik, vacker, underbar människa. Man skapar sig själv i allt man tänker och gör. Hela tiden. Medvetet och omedvetet.
Värt att tänka på.

"Too many of us stay walled because we are afraid of beeing hurt. We are afraid to care too much, for fear that the other person does not care at all. "
- Eleanor Roosvelt


Jag ser hur det lyser om mig. En rädsla, som ska jobbas bort.

Jag har ingen plan över hur jag ska lyckas i livet, men jag tror på att mina drömmar kommer att ta mig dit jag vill. Jag tror att jag är en sådan människa som inte kan planera hur mitt liv ska se ut. Det blir ändå aldrig som man tänkt sig. Så jag låter tiden utvisa. Precis som jag alltid har gjort..

Foto: Jag.
Missa inte hjärtat. Det är det som är själva grejen.

Sommaren 2010 började med en lugg som hängde ungefär vid ögonbrynen. Att sätta upp luggen kom då inte på frågan och folk undrade varför. Det enda jag någonsin har haft ett riktigt komplex för är min panna, så där är svaret. Men, värmen kom och man solade vilket innebar att dagtid kunde jag inte ha luggen nere. Sedan började jag även ha den uppe kvällstid för att "tvinga" mig själv att inse att det var faktiskt inte så farligt. Folk tittade inte så konstigt trots allt. Nu är det höst och dra på trissor, jag skiter fullständigt i vad andra tycker och tänker om att jag har den uppsatt/nedsläppt eller hur jag nu har den. Jag reflekterar inte ens över att jag sätter upp den på morgonen.

Min stora fråga nu är: Varför lät jag ett "komplex" styra mig så pass länge? Varför la jag ner så mycket energi på att fokusera på hur "hemskt" det såg ut när jag hade luggen upp? Jösses, jag var konstig i början av sommaren.

När man berättar för någon att man är lycklig, mår bra och trivs med sitt liv så får man ofta reaktionen av ett par lyfta ögonbryn och iskallt "vad roligt för dig" till svar. Är det inte okej att vara lycklig i dagens samhälle? Och varför är det så svårt att glädjas åt andras framgång?

Det har nog alltid varit så att man får helt enkelt inte vara lycklig och trivas med sitt liv. Även att man har världens bästa människor omkring sig, en bra familj, bra vänner, ett bra jobb, en god hälsa osv. så är det tydligen inte tillräckligt mycket bra för att man ska må bra på riktigt. Och varför skulle man inte få må bra? Varför är det sådan skam över det? Är det avundsjuka det rör sig om? Eller handlar det om att vissa människor tror helt enkelt inte att man verkligen KAN må bra fast man inte har allt man önskar sig?
Hade jag satt upp en lista på allt jag ville ha så hade den sett ut ungefär såhär: Vårt gamla sommarställe i Frankrike, ett hus nära havet på landet men samtidigt nära stan, ett nytt objektiv till min systemkamera osv. men den största önskan skulle ändå vara ett långt och lyckligt liv!
Och där har vi det, man skapar alltid alltid ALLTID lyckan i sitt eget liv. Väljer man att fokusera på allt "dåligt" som finns så är det en självklarhet att man inte tycker om sitt liv. Självklart har alla svackor, vissa längre än alla, och det är fullkomligt normalt. Jag skulle till och med vilja dra det så långt att man ska vara ledsen och nedstämd ibland för att kunna uppskatta allt som är bra. Men det får däremot inte gå till överdrift.
Sedan kommer man till den punkten när man inser att man inte kan påverka allt utan det är bara att göra det bästa av varje situation, det är då man förstår att ja, livet är en underbar gåva så varför ska man slösa dagar/veckor/år på att tycka synd om sig själv och lägga ner energin på negativa tankar. Försök vända så mycket som möjligt av det negativa till något positivt - det kommer kännas så mycket bättre. Jag är ett levande exempel på att det fungerar, det kan ta tid och man känner sig barnslig till en början när man alltid försöker se något positivt i det mesta, men tro mig, det fungerar.

Och så har vi det jag ville komma till egengligen. Nej jag vet inte vart jag ville komma egentligen jag ville bara visa min ståndpunkt liksom. Och som vanligt finns det undantag, men nu fokuserade jag inte på dem.

Klockan är i skrivande stund 08,20 och jag sitter på jobbet. Väntar på att klockan ska slå halv så att jag kan börja. Kräftskivan som vi har på lördag har vi börjat planera lite. Det blir någon form av "knytkalas" dvs. alla tar med sig sitt eget. Jag vet inte, men det känns som att jag börjar få ordning på mitt liv. Allt som händer är ment to be och ja, jag gillar det. Leva i nuet sägs det va? Det är precis vad jag håller på med. Jag har börjat gå upp i tid på morgnarna (det saknas bara en morgonpromenad..), gå och lägga mig i tid på kvällarna, umgås med vänner som har haft ett uppehåll och ja, jag njuter helt enkelt. Jag vet inte om det är så att man kommer till en gräns när man inser att livet kanske inte är så pjåkigt i alla fall. Att det bara handlar om att göra det bästa av varje situation och inte tänka på mycket hela tiden. Glädjas med andra är också en grej som man behöver kunna, det gör allt mycket roligare. Och det tar emot att säga det, men man har faktiskt möjlighet att påverka nästan allt som händer i ens liv och man väljer själv hur man ser på saker och ting. Så nej, i längden fungerar det inte att skylla på andra osv. (undantag finns!)

Dags att sätta igång här nu, ha en fin dag! Hörs kanske lite senare :-) Annars ikväll ♥

Min blick är stilla och hela jag känns tom. Min ord är borttappade. Och mitt i allt detta försöker jag vara mig själv. Hitta mig själv. Men jag hittar bara fel. Jag är instängd i en bubbla, rädd för att öppna mig själv för andra människor. Rädd för att visa mina brister. Rädd för att vara jag. Bygger upp en fasad. En till. Tror att jag är säker och att ingen ser. Det jag inte vet att det står skriver över hela mig. Liten, osäker, rädd, skör, tystlåten och tillbakadragen.

Men, jag är i alla fall jag just nu. Och det är huvudsaken. Take it or leave it ;-)

Nu börjar jag om igen. På mitt sätt. Helt plötsligt så vet jag varför jag skriver här igen. På ett sätt har jag nog alltid vetat det, men jag tappade det för ett ögonblick. En månad. Eller längre. Ja, ni vet hur det kan bli..

Jag har alltid haft ett stort behov av att uttrycka mina tankar och känslor i skrift. Det är lättare på något sätt, man slipper mötas av oförstående blickar och ett kroppsspråk som säger "mm, det räcker nu". Istället vet jag att ni sitter på er sida av datorskärmen och läser, dömer.. ja ni kanske till och med känner igen er i det jag skriver.
Egentligen har jag inget som helst behov av att någon ska läsa mina ord. Men ni väljer själva om ni vill vara en del av mitt liv genom att läsa, förstå & kanske undra.


Jag vill lita på andra och på mig själv. Men jag vet inte hur man gör. Jag vill börja om. Jag vill våga saker som jag inte har vågat innan. Kort och gott. Jag vill hitta mitt egentliga jag. Jag har försökt hitta olika svar, men tappar bort dem lika snabbt. Ibland tror jag att dom gömmer sig och att jag ska hitta dom på andra sidan jorden med hjälp av en semester. Tanken slår mig att det inte är så lätt. Det sitter längre in. Undangömt.

Jag är en av dem som tvivlar på det mesta. På min egen förmåga. På mina drömmar. Jag tror jag behöver distans till allt. Se saker och ting ur nya synvinklar och laga mig själv. De flesta skulle nog kalla mig, blyg, ointressant och osäker. Jag skulle vilja skaka på huvudet då jag inte alls är sådan, egentligen, men istället nickar jag instämmande, that's me.

Jag ska ordna upp allt i sinom tid. Eller så löser sig allt med tiden. Tiden finns fortfarande och jag har insett att jag inte har bråttom någonstans. Livet kan stå still ibland och jag trivs med det också. Men just nu känner jag för att se mig omkring ute i världen. Jag vill inte vänta med det. Och dagarna tickar framåt. Rom? Paris? USA? Nya Zeeland? Australien? En dag, när jag är redo, ger jag mig iväg på mitt livs äventyr. Fram tills dess nöjer jag mig med weekend-resor och charter-resor. Det duger för stunden tills jag har vunnit på lotto..

Ibland. Ibland känns allt bara sådär bra. Man snurrar liksom in sig i sig själv. Utan en egentlig anledning. Man försöker att se allt ur ett annat perspektiv. Vända och vrida trots att man egentligen inte har något att vända och vrida på. Det finns ingen anledning till nedstämdheten egentligen liksom. Poff säger det, så är det en sådan dag. Idag är ibland. Ibland är idag.

Dagen har rullat på i ganska snabb takt trots allt och ikväll vet jag inte vad som hittas på. Only time will tell :-) Imorgon är det torsdag och sedan är det fredag och tillslut lördag. Lördag = Kräftskiva. Kräftskiva = Roligt. Roligt = Underbart. Jag har också släppt tanken på att jag kanske blir förkyld. Det känns inte så längre. Bara lite ont i magen. I can live with that. Nu - snickers!

Detta inlägget är Privat. Tryck HÄR för att läsa det.

Helt plötsligt står man där. Förvirrad och rädd. Vägen har precis delat på sig och den stora frågan är "Vilken väg ska jag välja?" Antligen fortsätter man på den gamla vanliga, den vägen man känner sig säker på och där ingenting kan gå fel, man vet att den är rak och lätt. Eller. Man väljer avstickaren. Den som kan göra livet både bättre och sämre beroende på vad man möter längs vägen. Uppförsbackar och nerförbackar efter varandra. Vägen med utmaningar.

Vi utsätts för detta vägvalet dagligen, allihopa. Det handlar mest om att upptäcka att man egentligen har ett val. Men som människa har vi val i allt vi gör. Vi gör val hela tiden. Medvetet och omedvetet.
Jag kan relatera detta mycket till mig själv. Jag är en person som väldigt ofta gör medvetna val och då har jag också en förmåga att välja den lätta vägen. Den vägen som gör att jag inte behöver göra yttligare val, för vem vet? Nästan val kanske blir ett svårare beslut?
Varför gör man då ofta på det viset? Väljer den lätta vägen? Jag tror att det beror mycket på att man är rädd för vad man ska mötas av om man inte gör som man brukar. Man är rädd för konsekvenser. Egoistiskt tänkande! Den lätta vägen är för mig lätt, men folk runt omkring mig då? Om jag hela tiden väljer min lätta väg utan att ens reflektera över vad den har för konsekvenser för andra, är det rätt väg då? Jag menar, nästan alla vägval jag gör för mig själv påverkar andra också, på ett eller annat sätt.
Nu vill jag absolut inte få fram att man hela tiden ska tänka på andra framför sig själv, för så är det absolut inte. "Du är huvudpersonen i ditt eget liv" är ett vanligt utryck och det stämmer faktiskt. Det är tillåtet att vara egoistisk, så länge det inte går till överdrift! Men man kan inte göra alla val bara för sig själv, för då står man tillslut själv också.

Se möjligheterna i att våga testa på något nytt istället för att se se det hemska som skulle kunna hända. Våga testa gå åt ett annat håll, vad kan hända? Kommer du dö? Knappast. Och vad är det man brukar säga? "What doesn't kill you makes you stronger". Det är lika sant som det är sagt.

Och gällande mig. Jag som älskar utmaningar av alla dess slag, hur kan det komma sig att så fort det är känslomässiga utmaningar så stänger jag av? Vad kan hända? Kommer jag dö? Nej! What doesn't kill me, makes me stronger. Det gäller bara att våga inse det också..

All by my self. Ni vet säkerligen vid det här laget hur mycket jag gillar att vara själv. Hur mycket jag gillar när det är helt tyst runt omkring mig och jag inte har något att prata med. (tjuriga kunder räknas inte!) Dessa omständigheter gör att jag snappar upp på grubblande, analyseringar, funderingar igen vilket inte alls är bra för mig. Ja, om ni inte förstod det så sitter jag ensam kvar på jobbet. Mellan 18,30-21,30. Great. Schemaläggarna gillar visst att plåga mig.

DAMN YOU, PSA!

Note to self:

• Färga håret. I look like crap! Hemma eller hos frisör?
• Ring vårdcentralen och boka tid för sista sprutan av Twinrix.
• Börja spara pengar för framtida resor. Någon gång måste jag väl uppfylla mina drömmar?
• Skratta mer - livet blir mycket roligare då!
• Jag måste lära mig gråta, tänk vad det skulle lätta på trycket!?
• Våga gör misstag. Det är mänskigt och det är av misstagen man lär sig, right?
• Sluta vara så in i helvetes rädd hela tiden. Allt sker av en anledning.
• Skratta ännu mer - vad är mer underbart än att skratta ända från hjärtat och dela med sig av glädjen?
• Ta vara på alla underbara människor jag har runt omkring mig.

Ja, det får vara allt för idag. Jag gav er ju i alla fall något att läsa, samtidigt som jag gav mig själv en hint till vad jag måste ta tag i. ENJOY!