Bit's and pieces of me put into words.

När man berättar för någon att man är lycklig, mår bra och trivs med sitt liv så får man ofta reaktionen av ett par lyfta ögonbryn och iskallt "vad roligt för dig" till svar. Är det inte okej att vara lycklig i dagens samhälle? Och varför är det så svårt att glädjas åt andras framgång?

Det har nog alltid varit så att man får helt enkelt inte vara lycklig och trivas med sitt liv. Även att man har världens bästa människor omkring sig, en bra familj, bra vänner, ett bra jobb, en god hälsa osv. så är det tydligen inte tillräckligt mycket bra för att man ska må bra på riktigt. Och varför skulle man inte få må bra? Varför är det sådan skam över det? Är det avundsjuka det rör sig om? Eller handlar det om att vissa människor tror helt enkelt inte att man verkligen KAN må bra fast man inte har allt man önskar sig?
Hade jag satt upp en lista på allt jag ville ha så hade den sett ut ungefär såhär: Vårt gamla sommarställe i Frankrike, ett hus nära havet på landet men samtidigt nära stan, ett nytt objektiv till min systemkamera osv. men den största önskan skulle ändå vara ett långt och lyckligt liv!
Och där har vi det, man skapar alltid alltid ALLTID lyckan i sitt eget liv. Väljer man att fokusera på allt "dåligt" som finns så är det en självklarhet att man inte tycker om sitt liv. Självklart har alla svackor, vissa längre än alla, och det är fullkomligt normalt. Jag skulle till och med vilja dra det så långt att man ska vara ledsen och nedstämd ibland för att kunna uppskatta allt som är bra. Men det får däremot inte gå till överdrift.
Sedan kommer man till den punkten när man inser att man inte kan påverka allt utan det är bara att göra det bästa av varje situation, det är då man förstår att ja, livet är en underbar gåva så varför ska man slösa dagar/veckor/år på att tycka synd om sig själv och lägga ner energin på negativa tankar. Försök vända så mycket som möjligt av det negativa till något positivt - det kommer kännas så mycket bättre. Jag är ett levande exempel på att det fungerar, det kan ta tid och man känner sig barnslig till en början när man alltid försöker se något positivt i det mesta, men tro mig, det fungerar.

Och så har vi det jag ville komma till egengligen. Nej jag vet inte vart jag ville komma egentligen jag ville bara visa min ståndpunkt liksom. Och som vanligt finns det undantag, men nu fokuserade jag inte på dem.