Bit's and pieces of me put into words.

Tänker. Skriver några rader. Raderar. Skriver om. Raderar igen. Inser ganska snabbt att ja, i'm lost. Och nej. Jag tänker inte tillåta mig själv att falla tillbaka på något sätt. Den här gången ska jag inte lyssna på hjärnan. Den har en förmåga att röra ihop allt. Jag är alldeles för duktig på att analysera och väga för och nackdelar med allt. För en gångs skull kanske det är dags våga gå en väg som förut har varit otänkbar.

För första gången på länge känner jag att livet börjar ordna till sig på riktigt. Jag har börjat umgås med vänner igen som försvann för en stund. Jag har börjat på en kurs som gör att jag får gnugga geniknölarna lite. (sen att jag egentligen inte är det minsta intresserad av båtar är en annan femma, men det kan vara värt det..) Livet utvecklar sig helt enkelt i rätt riktning och går framåt per automatik. Jag är skrämmande glad hela tiden och ja, jag är nog så mycket Emmy man kan bli. Den personen jag för en tid saknade.

Jag tänker leva för stunden. Jag tänker tvinga mig själv att ta alla chanser jag får. Leva för livet. Leva för det som är värt att leva. Jag vet att jag inte är ensam på något sätt. Hur livet artar sig lägger jag i ödets händer. Life is about taking chances. Och det är precis vad jag tänker göra. Ingenting kan stoppa mig nu. I'm gonna become the person I always wanted to be!