Nostalgitripp
Chateau de Parisot
Ser ni hur fridfullt det ser ut? Terassen som är där, det är den vi brukade sitta och grilla på, sitte ute på sena kvällar och bara njuta av tillvaron. Utsikten man hade därifrån var bergen. Bergskedjan Pyrenéerna 10 mil bort skymtades bakom de närmre bergen då det var riktigt fint & klart väder. Detta var den vackra sidan, den sidan som utnyttjades kvällstid då det var för vamt på dagarna. Fönsterna som är öppna på andra våningen var våra. Dom två plus det bredvid. 
Detta är framsidan, inte lika fascinerande som baksidan, men lika underbar. Huset som syns till höger var ett stall för en herras massa år sedan men senast jag var där så agerade det fortfarande "torkskåp" när man hade tvättat. Här satt man på dagarna, fällde ut sin solstol & bara njöt av lugnet och tittade upp på himlen där ormvråkar flög oftare än oftast. Läste ut alla böcker man hade med sig i en väldig fart samtidigt som man gång på gång sprang upp för trapporna för att hämta världens godaste läsk Orangina eller världens godaste mineralvatten Perrier. Även här så är det de tre öppna fönsterna som var våra.
Jag tror inte att någon kan förstå hur väldigt gärna jag vill återvända hit. Bara en snabbis, se hur det ser ut, gå en promenad i parken. Jag skulle lätt kunna sätta mig i bilen och åka för en vecka helt impulsivt, men det är inget jag skulle göra själv. Kosta vad det kosta vill, men en vacker dag ska jag tillbaka. Och jag hoppas verkligen inte att det dröjer allt för lång tid innan den dagen kommer...
åh finfina!
